lenan

Som sjukling slipper jag tack och lov gå ut i snöstormen. Istället tittar jag på direktsänd riksdagsdebatt om utrikespolitiska frågor. Den är precis lika iskall som vädret och jag fattar inte varför. Oavsett partitillhörighet turas politikerna om att hålla sina sockeplast-gemytliga små tal och utdela verbala örfilar till varandra, så där lagom-engagerat-trevligt, som när man bjuder runt chokladasken på ett större släktkalas.

Varför då?

Just nu finns ingen anledning att darra på manschetten och fantisera om vad det bjuds för bullar vid nästa kaffepaus. Däremot är det läge att sluta käbbla, kavla upp ärmarna och börja uträtta saker på riktigt.

Varför exempelvis tjafsa om huruvida Palestina bör erkännas som stat? Alla erkänner ju Israel, som utrymmesmässigt etablerar sig på palestiniernas bekostnad, så det är väl inget att tveka om?!! Palestina förtjänar precis samma rättigheter, respekt och politiska status som vilket annat land som helst. Den dag världen accepterar den självklarheten, blir det kanske äntligen lugn i den där regionen.

Lika konstigt är det med svensk slakhet visavi Eritrea och Etiopien. Granskande journalistik är garantin för varje demokratis sundhet. Alltså bör Sverige genast kräva att Eritrea friger Davit Isaak och att Etiopien släpper de två fängslade svenska journalisterna. Som stor biståndsgivare har Sverige påtryckarkraft. Det är ju bara att stoppa pengaflödet, tills dessa primitiva semi-demokratier gjort vad de ska!

Och angående bistånd har jag noterat ännu en ologisk detalj i regeringens politik. De pratar just nu om att bistånd inte ger några resultat! Att det skulle ges med krav på prestation och redovisning av resultat. Självklart! Det tror jag att precis varenda svensk håller med om. Men då bör samma regel appliceras på ALLA som gör anspråk på svenska skattepengar. Som t ex privata vårdföretag som Carema. Vad leverera de i förhållande till pengarna vi betalar dem? Är vi nöjda med resultatet? Tittar man på vad man får för sina pengar, upptäcker man oftast att det som är billigast räknat i kronor, är dyrast om man ser vad man får för pengarna. Denna trista regel känner varenda lågpriskonsument till, så hur kan det vara så omöjligt för regeringen att förstå? 

Detsamma gäller alla andra privata underleverantörer, som utför tjänster på entreprenad. Jag tittar ut och funderar såklart direkt på detta med snöröjningen. När jag var liten minns jag att man nästan kunde ha lågskor på vintern inne i Stockholm. Så pass bra hade snön röjts undan. Idag får man balansera på den hala stig som trampats upp på trottoaren av föregående gångtrafikanter. Man kan knappt parkera i snödrivorna, om man inte har en SUV och bör helst ha hjälm som skydd mot hustakens istappar. Så varför skulle det bli bättre med upphandling av allt från snöröjning till vård? Jobben utförs av den som tar minst betalt för att (nästan) göra dem. Och man får som bekant det man betalar för… 

Lika ologiskt står det till med SJ. Nu pratar ansvariga politiker om att man ska bötfälla dem som orsakar förseningar. Så naivt! Det är verkligen som att skjuta budbäraren. Moderaten Ulf Adelsson har ju basat för SJ och uppmuntrat utförsäljningen av allt från räls till tågunderhåll det senaste decenniet. Han avgick nyligen pga insikten om resultatet: Det funkar inte längre för SJ att bedriva tågtrafik.

Nej. Såklart tågen inte går när tusentals lägstbjudande underleverantörer både ska försöka få en egen vinst och kostnadseffektivt utföra var sin liten del i den service, som förr var en centralt synkroniserad och statligt ägd rutinapparat.

Vem tar ansvar för hela SJ-experimentet och bortslumpandet av all den infrastruktur som vi skattebetalare hade finansierat? Betalar Uffe tillbaka för sitt misstag genom att skänka oss sin SJ- och politikerpension, så svenskarna kan återuppbygga ett nytt fungerande tågnät? 

Ujujuj. Det behövs en arabisk vår i Sverige. Jag trycker på Instant Defrost. Nu!