Livskraft
I julas fick jag en Julstjärna av föräldrarna. Därefter köpte jag mig en dyr, stor och slingrande Porslinsblomma, som jag hade tänkt mig som ersättare till Julstjärnan när de röda bladen trillat av. Det brukar ju alltid hända någon vecka efter jul. Sedan pysslade jag med Porslinsblomman och gav Julstjärnan lite styvmoderlig halvnonchalant omvårdnad. Den skulle ju ändå snart möta sin skapare via soppåsen, tänkte jag.
Konstigt nog dog Porslinsblomman knall och fall för någon vecka sedan. Alla blommor föll av samtidigt och sedan vek den surt in bladen. När jag skulle kasta Julstjärnan upptäckte jag däremot en massa envisa gröna blad under alla torra röda bladen. Av detta drar jag slutsatsen att livet är underligt. Oförutsägbart. Skit samma hur man planerar antagligen. Livet gör ändå precis som det vill. Bara att glida med, försöka gilla läget kanske…
När jag tänker på hur klumpigt min ex-fästman avslutade vår relation i somras, är det faktiskt också detta med växter som gör mig mest sorgsen. Han hade bråttom att göra sig tillgänglig för sin nya kvinna och ställde ut alla mina saker i gäststugan. Det kunde jag ta. Men att han även hade hällt ut alla mina blomplanteringar och ställt de tomma krukorna utanför stugan, det gör fortfarande ont i hjärtat att tänka på. Jag hade förgrott och planterat en himla massa växter. Varje dag, hela senvintern och våren, tittade jag till dem, rensade, vattnade och roterade krukorna så att alla frön och plantor skulle få ljus. Och i juni, när de börjat växa rejält, så kastade han dem på tippen. Varför gör en människa så mot något som lever?
Nu går jag ut och skaffar mer Voltaren.
Vilken falsk sopa till människa. Hur träffade du en sån hänsynslös idiot? Var finns den där skithögen idag? Vore bra att veta så att andra kvinnor kan akta sig för att träffa honom.
Tanken med en varning är god. Men jag tänker inte säga mer, eftersom jag vägrar sjunka till hans nivå av ryggradslös falskhet. Troligtvis lider han av någon sjukdom eller en inneboende tillitsskada från sin barndom. Man kan bara hoppas att denna sjukdom/ångest snart hinner ikapp honom. Då kanske han inser vidden av vad han gjort och anstränger sig för att bli en mindre egocentrisk och mer äkta människa. Jag tjänar förvisso ingenting på det, men det skulle säkert minska antalet damer han väljer att krossa i framtiden. Det vore ju bra.
Jodu Lenan, ett gäng av dina vänner ämnar snarast ta ett snack med varelsen som försökt förstöra ditt liv. Ett samtal mellan skål och vägg. Eller rentav mellan basebollträ och vägg. Vi vill veta vad han menar med sitt sätt att använda dig. Det är farligt att bara se på när sådana övergrepp sker. Då godkänner man vidrigheten och svinet kan belåtet grymtande fortsätta att förnedra sin omvärld.
Äh, inget besvär för min skull, jag tror inte på våld. Synden brukar förr eller senare straffa sig själv...
Underskatta aldrig våld. Det funkar ofta alldeles utmärkt.
Sinhugg går igen! Svinet kommer att få sitt en dag, var så säker!
Det hjälper inte att varna. Tro mig. Och han kommer att överleva den sista kackerlackan på jorden.
Jag kan tyvärr inte skjuta din sjuka. Men den där karln skulle jag vilja tvåla till åtminstone.
