Malacka, för fan!
Malacka är ett av orden man som turist i Grekland oftast lär sig först. Alla greker säger malacka, om det mesta, hela tiden. Och nu kommer det att sägas allt oftare. För det är ett svärord.
Anledningen är att grekernas land strax är bankrutt, enligt ekonomitidningarna. Skitsnack, tänker jag. Landet och grekerna kommer såklart alltid att finnas kvar! Det är faktiskt ”bara” ekonomin som ballat ur, jämfört med hur den samvets- och ansvarslösa så kallade marknaden föredrar att ha den. Och pengarna som marknaden säger sig sakna i Greklands kassa har dessutom aldrig funnits i verkligheten, utanför räknenissarnas spekulationsvärld av monopol-pengar! Att världens finansfolk nu har mage att oja sig är därför både naivt och oförskämt. För den monetära katastrofen i Grekland är som sagt ingen överraskning.
Varje normalintelligent människa (dvs tydligen exakt ALLLA, utom finansfolk och politiker) anade nämligen att det skulle gå åt helvete med strössel och salt, redan när Grekland bytte sin drachma-valuta mot Euros för 11 år sedan.
En blaskig iskaffe, som omräknat från drachmer brukade kosta 3 eller 4 svenska kronor sommaren 2000, kostade sommaren 2011 plötsligt mellan 10 och 15 spänn, omräknat från Euro.
Då kunde varje normalfuntad människa räkna ut att ett gigantiskt fel måste dölja sig i skallen på dem som ansvarade för ekvationen. Alla normala vanliga människor insåg då också att detta hjärnfel förr eller senare måste betalas. Sannolikt av andra normala vanliga grekiska människor. Tyvärr…
Sommaren efteråt häpnade alla hängivna grek-semestrare över idiotins första konsekvens: Många greker hade vips bytt sina reumatiskt vrålande packåsnor mot bilar, nyare än dem vi själva just lämnat på Arlandas långtidsparkering. Hotellkomplex a la Kanarieholmarna började smäckas upp på minsta sket-kobbe. Istället för grillade lamm och hemkört Retsinafinkel, serverade tavernan plötsligt både oxfilé och utländska (dvs drickbara) rödviner. Och tjusningen med att båtluffa försvann, när många småfärjor ersattes av luftkonditionerade snabbgående jättefartyg. Att färdas trekvart i en luftkonditionerad salong, ger näppeligen samma upplevelse som att fnissande trängas på en skorv lastad med bönder, traktorer och förrymda höns.
Men såklart anar man då, som normal människa, att ett sådant snabbt och drastiskt uppsving har mer gemensamt med Mao Tse Tungs menlösa ”Stora språng”, än med en pålitligt spirande ekonomi. Tråkigt bara att vanligt folk måste lida, för att finansfolk och politiker varken håller sig med samvete, ansvar eller normalintelligens. EMU är bara ett stort ego-anarkistiskt dagis, där de självutnämnda gullegrisarna mobbar nytillkomna fattigelever för att bekräfta sin egen gudomlighet. Och för att upprätthålla oordningen i EU:s menlösa EMU-konstruktion, lånade vår regering häromdagen ut 100 miljarder skattekronor till idiotin. Vad ska man säga? Malacka, för fan!
