lenan

Även om jag pga cytostatikabehandlingarna varken är i psykisk eller fysisk toppform, så var det kul att vakta brorsdöttrarna när deras föräldrar var sysselsatta med att föda fram brorssonen.

Till skillnad från mig verkar dessa småtjejer dock inte njuta av att sova. Faktum är att de faktiskt verkar göra vad som helst för att slippa. De försöker till och med manipulera sin trötta gamla faster! De är dessutom ovanligt listiga för sina åldrar, så man får enbart tacka sin lyckliga stjärna för att de än så länge inte är äldre än 6 och 8 år.

I fredagskväll var det väldigt uppspelt i samband med den tid jag anser vara läggdags. Dricka vatten, ha sängdisco, lura farfar, smyga på katten, gå och kissa, fråga om inte lillbrorsan kommit ut ännu, ropa efter farmor, kivas om kuddarna osv…

Vid halvtiotiden tog jag därför till en desperat åtgärd: Godnattsaga. Vi befann hos hemma hos mina föräldrar så jag inventerade förtvivlat närmaste bokhylla. Med titlar som Kyrkans textilkonst och Farväl till vapen kändes det trixigt att hitta en lagom godnattsagosövande skrift för småbarn. Till slut fann jag till min stora tur en gammal Pelle Svanslösbok. Hurra, den perfekta boken! Gulliga katter som hittar på precis lagom spännande saker med lite fisk, elaka Måns, Bill och Bull och dessutom författad med Gösta Knutssons skönt distanserade men ändå empatiska förmåga…

- Toppen, den här tar vi, sa jag och viftade med den gamla boken. Den är jätterolig. Det minns jag, för jag läste den när jag var liten!
- Näääää, inte den, stönade brorsdöttrarna bestämt.
- Varför inte, den är väl fin med gulliga Maja Gräddnos och snälla Pelle, försökte jag.
- Näää, farfar har redan läst den för oss, sa småglina.
- Jaha, men vi kan väl läsa om den, eller var den inte bra?
- Nä. Det är en dålig godnattsaga.
- Varför då?
- Vi somnar alltid efter tre sidor...