Läget?
Det har varit tyst här ganska länge. Orsaken är besvikelse. Mest med bröstcancern. Jag hade hoppats få en sommar med lite strålbehandling, vila och sedan någon slags långsam återgång till ett normalt mående. Jag började på sjukgymnastik för att få tillbaka rörligheten i vänstersidan och minska det lymfödem jag fått i vänster arm. Träningen gav en enorm kick och jag kunde minska smärtlindringsmedicinerna. Allt verkade för första gången på sju månader en liten gnutta härligt hoppfullt och jag fick känslan att jag var ganska frisk och pigg, så kanske skulle jag snart slippa alla sjukhusbesök och kunna fortsätta leva som förr? Kanske var det äntligen var slut på alla de osannolika eländen som stått i kö för att drabba mig det senaste året? Ja, jag började faktiskt tro att det kunde bli lite sol, bad, utflykter, skratt och ljusnande framtid även för mig... Men så blev det inte.
Först fick jag nämligen beskedet att jag innan strålning måste igenom ännu en cellgiftskur på 12 veckor för att minska risken för återfall. Och trots att jag påbörjade kuren upptäcktes för ca en och en halv vecka sedan ett canceråterfall i samma bröst som jag redan opererat bort!
Smärtan är tillbaka. Det gör ont i nyckelbenet, amen, nacken och i resterna av mitt bröst, som blivit knallhårt och fått en läskig lilablå färg. Jag har en ny knöl i armhålan också. Läkarna funderar nu på om jag bör opereras igen, så akut som möjligt i dessa semestertider, eller om jag dessförinnan bör få några månaders behandling med starkare cellgifter. Suck. Tillbaka på ruta ett, liksom… Inte kul. Jag orkar därför inte blogga så regelbundet som förr.
