Om livet

Livet är ofta helt förtjusande ball. När det är som bäst, ser man dess slingriga ologiska oförutsägbarhet i olika dimensioner samtidigt. Då blir det både charmigt, komiskt och lustfyllt. Det är just där, i glappet mellan goda intentioner och frågetecken, som det blir intressant. När ett läggs till ett och resultatet blir 1, 37 – eller precis vad som helst utom 2. När man plötsligt kan stanna till, inse ett missförstånd och asgarva – då är livet som absolut bäst!

Så tycker jag att det blev i kommentarerna efter mitt förra inlägg om sminkkurs. Jag känner 100% med Ninas synpunkt. Såklart är det både vänligt och superfint tänkt av ett företag att skänka smink och instruktioner till cellgiftsdamer. I det läget är man fråntagen både kvinnlighet, utseende och lusten att göra det bästa av sig. Samtidigt är Charlottes erfarenhet som deltagare otroligt komisk. ”Där satt cancerdamerna som svullna clowner, flintisar, med knallrosa kinder och illröda läppar…” Hihihi! Båda beskrivningarna är lika sanna och viktiga. Men enligt min synpunkt har livet i ett sådant ögonblick just visat sig från sin bästa, galnaste och mest oberäkneliga sida. Man kan aldrig förutsäga den subjektiva upplevelsen av någonting. Det är charmen. Ett plus ett har blivit 37!

Själv känner jag hur som helst att jag inte vill piffa till mig just nu. Jag är på rast från utseendet. Som sagt, jag har enligt vissa åskådares uppgift varit ganska gullig större delen av mitt liv. Det har inte ökat min glädje av att leva. Så under rådande omständigheter är utseendet ungefär punkt enmiljardtvåhundratusenfemtiotre på listan över vad som är viktigt för mig. Jag är nyfiken på hur mina läkare tänker försöka stoppa den aggressiva och snabba cancercelldelningen. Ett asgarv underlättar all väntan på svar och behandlingseffekt. Och i relation till allt sådant är mitt nylle helt oviktigt. Så tänker jag. Och nu tänker jag helt frivolt gå ut en sväng och exponera min flint och mitt svullna cellgiftsnylle i solens sken. Livet får skylla sig själv, om det inte passar. För så här har det gjort mig…          

 


Kommentarer
Postat av: Nina

du har så rätt lena! eller för att citera den gamla copygurn agneta weiland: all kommunikation sker på mottagarens villkor :-)

vilken tur dessutom att skönheten kommer inifrån; den kan ingen jävla cancerattack ta bort från dig. seså ut i solen och blänk men glöm inte SPF-skydd (yrkesskadad som man är)! kram

2012-03-02 @ 13:07:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0