Oskyldig

Vilken tur jag hade igår! Brorsan dök upp och hjälpte mig med räkningarna. Skönt för en ledbruten, cellgiftsförvirrad och trött syster att få det gjort. Tack bror!

Dagens väder ser ut att ha mycket i övrigt att önska. Om man inte gillar nyanser av grått, förstås. Själv drömmer jag om att ha en övernattningsbod på landet. Att vistas inne i stan när det blir vår, det är ingen höjdare. Man missar liksom alla nyanser och händelser i naturen. Den korta promenad jag lyckades släpa mig runt på igår satte en del behaghagliga bilder på hornhinnan. Jag tittade förvisso mest ner i marken, för att jag var så trött så jag släpade mig fram steg för steg, men oj vad mycket fint man ser ändå! T ex alla färger som ryms i mossa. En fuktig renlav är ju både lila, ljusblå, vit, neongrön och blågrå. Och jag såg en sten med lysande grön mossa. Väldigt vackert!



Tänker annars på mina stackars kollegor på jobbet. Under ett års tid har ett storvulet galet byggprojekt slukat orimliga mängder pengar, energi, personella resurser och fokus från själva kärnverksamheten. Nu väntar akuta sparåtgärder, tårar och tandagnisslan. Vissa tillåter sig att gå vilse i sina visioner, andra får betala priset för det. Stackars dem! Hoppas facket hjälper till att hitta tillbaka till någon slags realistisk balans, för alla duktiga människor som bara försöker sköta sitt jobb. Utan mer byggdamm och utan att behöva ta ansvar för andras oansvarighet.

Mitt program för idag är annars två besök hos Radiumhemmet. Bara att släpa sig iväg. Men vill hellre tänka på friden i naturen än på blodprov och cancer...

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0