Vår i Väsby
Jag har varit ett grinande ynk i två dygn. Har ont i kroppen, är dyster till sinnet. Har mest sovit, så gott det nu går. Sömntabletterna får mig att somna snabbt, men sedan vaknar jag varannan timme resten av natten och är klarvaken och svettas.
Idag övertalade föräldrarna mig ändå att följa med på en promenad runt sjön Fysingen i Upplands Väsby, där jag växte upp. Det var nog bra men blev en smärre chock. Det välbesökta och välskötta grönområdet var nu en soptipp av ruttnande träd, sly och sopor. På nedanstående bild anar du dock lite av områdets ursprungliga skönhet.
Trist att stega fram bland använda engångsgrillar, knöliga plastflaskor och annan skit i ett gammalt fint kulturlandskap där det på min tid växte backsippor, kungsliljor och oändliga mattor av gullvivor. Ingen sköter längre om ängarna, badplatserna, stigarna eller naturen i området. 
Sjön växer igen av vass. 
Mäktigt att stå under tre meter höga vasstänglar som makligt viftar och rasslar i vinden. Synd bara att sjön växer igen på kuppen.
Trots att jag hade tagit Voltaren gjorde varje steg av promenaden ont. Det känns som om varenda skelettdel i min kropp har spruckit. Men det var ändå värt det. 
Jag fick frisk luft, hörde en löjligt våroptimistisk lärka skrika över en lerig åker. Och i ett slammigt dike hittade jag några slags äckelbollar som jag misstänker är grodägg. Sådant är spännande.
Att se hasselhängen på träden blir man också glad av. Som stora smörspröda spritskakor dinglar de från grenarna. Vilka fluffiga men mäktiga konstruktioner!
Resten av gamla lasarettområdet är övergivet. Det gamla sjukhuset Löwenströmska, som byggdes som en ursäkt av kungamördaren Ankarströms släktingar, står tomt och förfaller. Den stora byggnaden som förr var ett hem för utvecklingsstörda ser ut som ett utbränt crack-hus. Så onödigt! För läget nere mot sjön på en sluttning fylld av gamla äppelträn är inte alls dumt. Om någon bara höll efter husen, så skulle området fortfarande kunna vara ett charmigt ställe.
Efter promenaden körde vi runt lite i själva Väsby. Otroligt att en välordnad liten förortsidyll kan förvandlas till ett veritabelt ghetto på bara 20-30 bast! Skräpigt, nerklottrat och sönderslaget är det överallt. Igenvuxna bollplaner. Skumma thaimassageställen… Det enda som verkar ha förbättrats är antalet snutar. Vi måste ha sett åtminstone åtta snutbilar på fem minuter i den lilla centrumkärnan. Frågan är väl dock vad som blir bättre av att farbror blå är där? Snuten arbetar defensivt med att försöka hämma problemens konsekvenser. Bättre att lösa själva grundproblemen, tycker jag.
Föräldrar vad kan man säga om dom? Dom finns när man behöver dom, värnar om en o s v. Barndomsställena är för mig jätteviktiga och jag kan förfasas över den förändring som är negativ. Hasselhängen är en fröjd att se. Känner inte till Löwenströmska men tror det ser likadant ut över hela landet, riktigt tyvärr. Jag är inte rätt person att försvara farbror blå ler, lite oler också.
Kram
Men? Mamma och lillebror jobbar ju på Löwet? Är detta lögn? Är de egentligen hemliga agenter på mystiska uppdrag? Eller finns det ngn annan nyare byggnad nu för tiden som kallas Löwenströmska?
Du tar faktiskt väldigt fina bilder Lena. Finns det ngn ände på dina talanger? Fantastiska ord och bilder...
Britt-Mari: Ja, det händer mycket när småbruken blir golfbanor med McDonalds emellan. Inte kul för landskapet.
Nimrah: Nej, jag menar gamla original-Löwet! Det sjukhuset ligger något närmare Väsby. I backen bakom det som förr kallas lasarettskogen. Det var sjukhuset som byggdes som "förlåt" för att Ankarström skjöt Gustav den 3:e år 1792. Du menar nog moderna Löwet som ligger utmed E4:an och har orange tak, tror jag. Fast det vore mycket spännande om din mamma och brorsa verkligen var agenter! Vem vet..? ;-D
