Jag blöder symboler!
Igår blev jag ÄNTLIGEN av med dränageslangen och magpåsen. Härligt! Däremot fick jag en smärre chock när jag tog av mig plåstret som satt på min nysköljda venport. Se själv!
Ja, det ser baske mig ut som om blodet föreställer en svastika. Skickligt av mig att kunna blöda fram symboler, även om just den symbolen är mindre trevlig. Fast ganska passande för att komma ur kroppen på den som har cancer förstås…
Idag cyklade jag till KS för att besöka min bror på neurologen. Jag tog med jordgubbar och han verkar tack och lov mycket piggare nu, fastän han är fortfarande lite snurrig och sängliggande. Det är fullt förståeligt efter den tuffa operationen! Själv känner jag mig ohyggligt nöjd med att jag orkade trampa fram och tillbaka utan större ansträngning. Det gör väldigt ont i höger bröst när jag cyklar över trottoarkanter och dylikt, men annars gick det fint. Jag tänker tillbaka på hur jag nästan kollapsade av trötthet när jag försökte transportera mig samma sträcka för bara någon månad sedan. Härligt att vara piggare. Härligt att inte längre ha ont i alla leder! Däremot måste jag fortfarande ta morfinpiller för att kunna sova på nätterna.
Toppennyheter och morfinpiller ska inte föraktas. Kram och sov gott
Helt otroligt uppe på cykel redan vilken kämpe du är . Kram ,Kram.
Njuter av att du känner dig piggare, inte har ont i alla leder längre.
Du har gått igenom ett kirurgiskt ingrepp och det sitter aldrig "utanpå", Morfintabletter är bra att ha då.
Hoppas att det blir bättre och bättre med din bror också, varit mycket för din familj nu, inte konstigt att dina föräldrar glömt var dom parkerat bilen, vem kan inte göra det ler i normalfall.
Önskar er alla lugn och ro och allt gott till dig Lena.
Minns en sång med en baptispastor som jag glömt namnet på men han sjöng "Vet du om att du är värdefull", hörde den som ung, är inte religiös så men jag tyckte så mycket om texten. Du är värdefull Lena, riktigt värdefull.
Kramar
Åhh vad härligt att visualisera dig på en hoj igen Lena! Vad skönt det måste ha känts för dig att kliva på cykeln o faktiskt orka trampa iväg. Jag minns att mitt mål under cellgifts- beh var att under fas 3, strålningen , som pågick dagligen i 2 månaders tid var att promenera till och från Sös. Jag minns hur oerhört jobbigt det var just i sista backen upp mot entrén de första gångerna , men efter 55 dar så gick det riktigt bra:) hejar på dig Lena! Kram
