lenan

Höll på att trilla av stolen när jag slog upp DN i morse. Orsaken är den artikel som finns på http://www.dn.se/kultur-noje/kulturhusets-nya-chef-kastar-ut-tintin

Kulturhusets ledare för barn- och ungdomsverksamhet, Behrang Miri, vill nämligen kasta ut Tintinböckerna! Så här säger han i DN-intervjun:

– Det stämmer. Den bild Tintinböckerna ger av exempelvis afrikaner är afrofobisk. Afrikaner är lite dumma medan araber sitter på flygande mattor och turkar röker vattenpipor. Bilden av ”skogsturken” finns kvar, det handlar om exotisering och orientalism.

– All barnbokslitteratur borde ses över. Även vuxenlitteratur. Många människor från afrikanska länder bor här i dag, men vi har alldeles för lite kunskap om dem, säger Kulturhusets nyvärvade chef som vill lyfta fram fler gestalter som människor från invandrartäta förorter som Rinkeby och Tensta kan ha som bra förebilder.

Han nämner Habib-böckerna som ”fantastiska, något att relatera till” och Katarina Taikons böckers betydelse för romska barn.

HARREGUUUUUUU! Vad i hela friden är det som händer? Behrang Miri har uppenbarligen inte fattat ett smack om vad svensk kultur innebär. Nämligen att allt är okej. Sverige är en demokrati med yttrandefrihet, tryckfrihet och utrymme för det mesta. En bok kan i sig aldrig vara farlig och alla åsikter är tillåtna. Vi litar på läsarna har tillräckligt med bildning och intelligens att bilda sin egen uppfattning om vad de läser! En serietidning är ju dessutom bara på skoj – det ingår liksom i serietidningars uppgift. Det vet alla svenskar. Och att en serie som Tintin innehåller de karikatyrer och stereotyper som gällde för 70-80 år sedan, det förstår vi! Precis som Emil i Lönneberga eller Madicken gör det, med sina korkade pigor, elaka fattighusföreståndare och galna godtemplare. Vi vet t ex också att poliser inte är efterblivna, som Kling och Klang i Pippi, trots att vi växte upp med dessa böcker.

Dessutom – att kunna använda sig av karikatyrer och generaliseringar är en förutsättning för all slags populärkultur, där du måste kommunicera snabbt för att få fram din poäng. Titta bara på reklamen. Hur många gånger har vi sett töntig oteknisk svensk man med överseende iskall svensk kvinna? Klumpig husvagns-Svenne kontra smarta barn? Och inte fan går vi svenskar i taket för det. Vi förstår att det enbart är karikatyrer som används för att snabbt kunna berätta en historia och komma fram till en poäng. Det är bara ett uttryckssätt, alltså…

Att förbjuda och förbanna böcker är den typen av intolerant och odemokratisk fanatism som hör hemma i Nazityskland eller hos jihad-muslimer. Det är alltså lååååångt under Sveriges värdighet. Skicka nu genast iväg den här Kulturhusledaren på någon kurs i demokrati och svensk lagstiftning – ska han jobba med kultur i Sverige, så måste också svenska värderingar och svensk kultur vara hans utgångspunkt för vad som är tillåtet. Ett mångfald av åsikter och böcker är förutsättningen för att individen ska kunna utveckla sin kunskap och tillfredställa sin nyfikenhet. Så ge fan i att "se över" både barnböcker och vuxenlitteratur! Censur är odemokratiskt.

Förutom vad gäller övertygelsen om allas lika människovärde, är jag inte särskilt intresserad av ekonomi. Men när jag såg en liten annons om att min enda nuvarande politiska favorit, fd utbildningsministern Bengt Göransson, skulle prata med ekonomiprofessorn Assar Lindbeck om dennes nyutgivna memoarer, så linkade jag iväg till ABF-huset.

Där behövde jag knappast skämmas över mitt fysiska cancerförfall. Salen var nästintill fullsatt av gråhåriga människor i full färd med att utbyta barnbarnshistorier och övertrumfa varandra med hur mycket de njöt av sina pensionärsvardagar.   

Här är min korta sammanfattning av evenemanget: Varför i hela friden var denne Assar så inflytelserik i svensk politik under så många år? Hur kunde någon tycka att han passade in i socialdemokratin? Han verkar ju rätt och slätt vara ganska bollo.

Löntagarfonderna ogillade han med motivering att facket inte kan representera både arbetsgivare och anställda på en arbetsplats. Varför inte, undrar jag? Jag tror tvärtom att löntagarfonderna hade varit ett bra sätt att få mer dynamiska arbetsplatser och långsiktiga företag. Det skulle kanske ha varit en marknadsekonomiskt anpassad och smart vidareutveckling av den Saltsjöbadsanda som genom ”arbetsfrid” medverkade till Sveriges expansiva ekonomi kring mitten av 1900-talet.

Och istället för att bara bli efterhandsinformerade om förändringar, kunde facket som delägare i ett företag kunna komma med utvecklingsförslag som man bara snappar när man jobbar ”på golvet” i en verksamhet. Samt kunna parera eventuella personalnerdragningar i god tid och medverka till realistiskt hållbara satsningar vad gäller produktutveckling, work flow och fördelning av vinsten.

Assar tycker skrämmande nog att privata företag sköter det mesta bättre än staten. Upphandlingar och utförsäljningar är finemang. Men du och jag är ju staten – varför skulle inte vi kunna äga och driva företag? Det fattar jag bara inte! Och vad har vanligt folk vunnit på alltsammans? Ta till exempel skötseln av gator och snöskottning. Nog fasiken var det bättre skött förr, när det var i offentlig regi, än det är nu när ett upphandlingsvinnande företag lägger ut det verkliga jobbet på ett virrvarr av lägstbjudande underleverantörer!

Det gamla pensionssystemet – där man var garanterad en summa som inte hängde ihop med den epileptiska världsekonomin – har Assar också varit med om att skjuta i sank. Fick han månne provision av de pensionssäljarföretag som vunnit betydligt mer än pensionärerna på försämringen, eller är han så skadad av de fina elit- och överklasscirklar han umgåtts i, att han inte hade egen anledning att bry sig om rättvisa för alla?  

Bengt Göransson var störtskön som i en elegant formulering ställde frågan om vad Assar anser vara upphov till den etiska brist och egoism som numera verkar vara gängse standard för många myndighets- och företagsledare. Det hade den klyftiga professorn Assar ingen teori alls om! Otroligt att en människa som kallas professor har så svårt att koppla ihop trådarna. Det var ju den ideologiska knivmordet han bidrog till, som gav upphov till dagens armbågssamhälle, där alla tyvärr tvingas leva efter Brechts kloka devis ”Först kommer maten och sedan moralen”. Dvs man ser först till att ordna det finfint för sig själv. Sedan kan man eventuellt bry sig lite om att bli fadder för afrikanska schimpanser, tigrar eller AIDS-barn…

Det som förbryllade mig mest var dock en man i publiken som fick mikrofonen för att ställa en fråga. Han undrade varför ingen politiker är villig att diskutera de 60 miljarder som varje år går till EU, invandring och SIDA-projekt, utan att ge Sverige särskilt mycket tillbaka? Då slet Bengt ifrån honom mikrofonen och jag var absolut helt ensam bland publiken om att applådera mannens fråga. Vad är problemet? Är Assars ekonomiska tokteorier mer värda än alla människors lika värde?  

Dessutom tog de 60 kronor i inträde. Det är väl första gången någon har den dåliga smaken att ta betalt för sin bok-release? I fortsättningen håller jag mig nog hellre till seriehjälten Assar, dvs den sura korven från Nollberga.

Jag har förstått att det undras lite över min hälsa. Under omständigheterna hyfsat. Men ingen av läkemedlen jag får verkar hjälpa ordentligt. Detta är läget:

• Vänster arm och hand är jättesvullna pga lymfödem. Handen ser oftast ut som en arg krabba. Armen är dubbelt så stor som den bör vara och svider undertill, som om det brinner i den.

• Vänster nyckelben har slutat göra ont, tack och lov. Istället har jag ont i magen och i levern, där det tydligen är värsta metastaspartyt…

• Håret är på fallrepet. Jag har fått fyra centimeter nytt svartgrått hår, men det nya cellgiftet gör att det lossnar en rejäl tuss varje dag. Inte kul!

• Fler metastaser har poppat fram i vänster armhåla, i bröstet och längsmed sidan på bröstkorgen. Det gör ont. Kan inte sova på mage eller på vänster sida.

• Har fått också ont i vänstra ljumsken och det är svårt att stödja på vänster ben. Trillar därför ofta omkull när jag ska sätta på mig strumporna. Det känns ju ganska löjligt faktiskt.

Ja, alltsammans är trist, men förväntat med tanke på prognosen. Men jag föredrar att inte frossa i det. Jag tänker så här; livet är som poker. Man får spela med de kort man fått. Därför skriver jag hellre om omvärlden än det som händer med min kropp. Det finns redan så många ”sjukbloggar”, där folk dokumenterar varje detalj i sin väg mot graven, så jag behöver inte bidra med mitt elände. Det blir jag ju ändå varken gladare eller friskare av.

Däremot tycker jag att världen jag lever i är intressant. Lever man i en demokrati är det ju också ens förbannade skyldighet att bry sig om vad som händer omkring en. Ordet demokrati betyder folkstyre eller folkmakt. Folks engagemang i styrandet och maktutövandet är alltså grundförutsättningen för att ett samhälle ska vara verkligt demokratiskt!

Skulle dock inte vilja säga att jag sprider politisk propaganda, eftersom jag inte förespråkar något särskilt parti. Däremot kan jag tycka att det Sverige vi lever i idag, är en enda stor obehaglig propagandaapparat. Ta t ex tidningarna. 95% av dem är borgerliga, så vad är det för ”sanningar” de serverar oss? När TV-licensen nu ersätts av skatter riskerar vi också att få en ännu mer okritisk omvärldsrapportering, eftersom de som för tillfället har makten knappast kommer att storsatsa på Uppdrag Granskning och liknande undersökande TV-program, som sysslar med att tvätta politisk byk, oavsett vilket parti som skitat ner den.

Jag anser att samtliga etablerade svenska partierna numera trängs om att hoppa i samma galna och inhumana tunna, där pengar är det enda gemensamma värdesystemet. Politikerna har inga andra visioner än att roffa åt sig och behålla sina egna positioner. Därför ägnar de alltför mycket tid åt att kopiera samma menlösa rävspel som vi ser i amerikansk politik. Det är personvalsproblematiken, där varje intervju förvandlas till ett fredagsmysigt ”hemma-hos”-reportage, istället för att ge svar på vad och varför politikern ifråga driver olika frågor.

Ingen av dem tar därför någonsin något personligt ansvar för konsekvenserna av deras handlingar. Det är vidrigt, men tyvärr fakta. Som bevis kan vi ta Tillväxtverkets fd vd, som efter avslöjandet av hur groteskt mycket skattepengar hennes ”verk” spenderade på personalfester och representation, inte hade tillräckligt moralisk insikt för att krypa på sina knän och be Sveriges skattebetalare om ursäkt. Istället var hennes analys att verket ”måste bli bättre på att kommunicera” och därför använde hon ytterligare skattepengar för att upphandla en PR-byrå. Sådana saker är betydligt mer spännande än min bröstcancer, eftersom det är så oerhört mycket sjukare än vad jag någonsin kommer att bli…

Otroligt. I Stockholm byggs det nya bostadsområden på alla hörn och kanter – och i somras hade Karolinska sjukhuset samtidigt en sådan överbeläggning att fem-sex personer dog på kuppen, enligt DN. Pga platsbristen placerades många i fel rum eller på fel avdelningar, vilket tillsammans med personalbristen, ledde till dödsfallen.

Det är HEMSKT. Ja, det är till och med totalt ovärdigt och oacceptabelt i ett civiliserat land. Och likt förbannat kommer det bli värre när Filippa Reinfeldts skrytsjukhus ”Nya Karolinska” ska ersätta det befintliga Karolinska sjukhuset i Solna. Filippas Nya Karolinska har nämligen 500 sängplatser FÄRRE!

Ja, du läste rätt. Trots Stockholms alla nybyggda bostadsområden och det därmed svällande innevånarantalet i huvudstaden, samt att 40-talisterna börjar åldras och därmed behöva mer vård, trots detta tycker tydligen Filippa att det är finfint läge för att minska stans sjukhusbäddar. Funderar man på denna texts inledning igen, så förstår man förskräckt konsekvenserna av det hela.

Jag hoppas innerligt att Filippa själv drabbas, både hårt och personligt, av konsekvenserna.

Vidare har hon minskat antalet strålbehandlingsrum för cancersjuka på sitt nya skrytsjukhus. Det är idag, på det befintliga sjukhuset KS i Solna, redan ett rejält tryck i behandlingsrummen. Personalen jobbar som vänliga änglar, fast på speed, och försöker lindra följderna av patientmängden med ett sk ”drop-in”-system. Men eftersom akut sjuka måste få gå före i kön, kan man som patient lätt bli tvungen att vänta bort ett par timmar.

När man mailar frågor till politiskt ansvariga för planeringen av Nya Karolinska så finns dels ingen som riktigt verkar vilja vara ansvarig. Dels svarar inte heller många på mailen man skickar. Det bekräftar, anser jag, att Alliansen inte förstår vad begreppen ”fötroendevald” och ”demokrati” bör innebära i praktiken. Det är deras jäkla ansvar att kommunicera med medborgarna som betalar deras löner!

Bland de få svar jag lyckats få ingår argumentet att Nya Karolinska inte ska vara ett vanligt sjukhus. Det ska vara ett specialistsjukhus. Om de med detta menar att sjukhuset ska bemannas av specialister, enbart ta emot speciella vårdfall eller mycket speciella patienter – det har jag inte fått svar på. Den riktigt akuta frågan är dock vart vi vanliga människor ska ta vägen framöver när vi behöver vård? Det är ju trots allt våra skattepengar Filippa använt för att bygga sitt nya sjukhus. Alliansen påstår att det "bara" handlar om 52 MILJARDER kronor, oppositionen tror snarare att prislappen är 70 miljarder. Komiskt nog ska Stockholms läns landsting äga byggnaden, men de utreder redan möjligheten att bryta avtalet eftersom driften av det nya sjukhuset blir alldeles för dyr. Sjukt, va?!

Trots att det inte går att köpa biljett till denna destination, har de flesta tåg gått åt helvete det senaste decenniet. Eller också har de varit inställda, försenade eller stått still några dygn ute i skogen till de hungriga, frusna och arga passagerarnas förtret.

Alla som har ett minne, vet vad det beror på! Någon gång på 1990-talet lyckades statens rykte som företagsägare snackas sönder så till den milda grad, att organisationen för fungerande tågtrafik började säljas ut eller läggas på entreprenad. Resultatet blev att ingen direkt samarbetade – dels därför att de som var entreprenörer egentligen skulle kunna vara konkurrenter och dels därför att EN organisation som egentligen består av 100-tals mindre organisationer såklart inte kommer att gå åt samma håll.

Det fanns säkert många som tjänade stora pengar på det här. Passagerarna fick betala priset genom ständigt ändrade biljettpriser, köprutiner, löjliga medlemsklubbar med medlemserbjudanden som inte alls svarade mot deras största anledning att överhuvudtaget bry sig om tåg överhuvudtaget: De ville bara färdas från punkt A till B till rimligt pris, med avgång och ankomst enligt utlovad tidtabell. Denna klockrena och miljövänliga önskan lyckades det utförsäljningskåta Statens Järnvägar inte förvalta. Kanske för att ökända hatare av statligt ägande och företagande styrde alltsammans!

2011 fick en av dessa statshatare, fd moderatpolitikern Ulf Adelsson sluta sitt jobb som SJ:s styrelseordförande eftersom han påpekat för sin blå regering att det inte längre gick att få tågtrafiken att fungera. Vilka skärpta hjärnor och mysiga typer, va?

I tågets barndom, i slutet av 1800-talet, fanns flera mindre aktörer inom järnvägen. De största av dem slogs ihop till en enda och det blev statligt. Orsaken var att det inte funkade särskilt bra för passagerarna med flera mindre tågnät som inte samarbetade särskilt villigt. Så tänka sig – är man villig att lära av historien så kanske till och med en blå hjärna inser att det finns en stor finess med statligt ägande! SJ:s slaktare, Ulf Adelsson, lärde sig tyvärr för sent – när han redan hunnit förvandla det som byggt upp av våra skattepengar till kaos och klagan…

Ovanstående historia är anledningen till att det vänder sig i min mage när samtliga partier jublar över att Alliansens budget innehåller en stor satsning på järnvägen. Tanken bakom är välbeprövad. I kristider ska en nation satsa på egen infrastruktur för att öka sysselsättningen i landet och indirekt behålla pengarna inom nationen. Hitler gjorde samma sak genom att bygga motorvägar på 30-talet. För Sverige är trubblet bara att vår infrastruktur inte längre är vår! Och varför i hela helvete ska våra skattepengar satsas på det som är förutsättningen för att privata och utländska aktörer ska kunna tjäna pengar i Sverige?  Staten förväntas trots detta stå för tågdrift på de olönsamma sträckor som de privata aktörerna inte vill befatta sig med.

Socialdemokraterna är så oerhört sorgliga som inte påpekar detta. Istället ingår de bland dem som applåderar Alliansbudgeten. Oavsett partifärg är det dags att lära sig av historien. Sluta leka bort våra skattepengar! Kollektivtrafik är ett statligt ansvar.

I England, som fick sin järnväg privatiserad under monstertanten Thatcher, har man för övrigt återgått till statligt ägande. Varför? Problemet med privat drift av en sådan ekonomiskt och logistisk apparat som en järnväg är just detta - att det inte funkar!      

Jamen, skärpning fingrarna! Sluta skriv. Sluta, sa jag! Nä, dom rackarna lyder inte. Fingrarna vill skriva när skallen tänker. Så är det bara. Så jag bloggar väl lite nu igen, efter sommaruppehållet.

Sommaren hade sina glada upplevelser, men jag fick ett läskigt återfall, trots pågående cellgiftskur. Alltså blev jag tvungen att intensivstrålas och nu testar jag om cellgift nr 5 kan hjälpa. Vi får se...

Men det är nog just detta ämne som fick mig att sluta blogga! Hur intressant är min sjukdom att gotta sig i när hela Sverige är ännu sjukare? Att jag är svårt krasslig är ju jobbigt, men alla kommer ju förr eller senare att kasta in hatten, så vad har jag för rätt att sätta ett sånt kompakt fokus på just min hälsa? I mitt fortsatta skrivande blir det därför mindre bröstcancervardag och mer samtidsiakttagelser. Jag är så jäkla trött på att bo i ett Sverige som styrs av kompakt vanvett, omänsklighet, egoism och de fetaste plånböckerna!

Samtidigt förstår jag självklart att vanliga människor knappt hinner reagera. Vi sitter ju fast i en vardag där tid och energi är lika inmutad som månadslönen. Men jag har lite tid och ibland energi. Så hädanefter tänker jag göra något vettigare än att berätta om cellgifter, blodprov och metastaser. För vad är det, i jämförelse med att ett helt land just nu ligger dödsryckningar?

Tjollahopp!