lenan

En serie anteckningar från en ensamlevande dam i sina värsta år som gillade att skriva, hatade sin bröstcancer och älskade livet, sina goda vänner och att få skratta.

Lenaresistent växt

Apropå grönsaker, min gamla trogna men trötta växt överraskade mig idag. Den har genom åren utvecklat en helt unik resistens mot mina bristande vattningsrutiner och kan otroligt nog överleva även längre semestrar, helt på egen hand och utan vätsketillförsel. Men nu jäklar blommar det! Se bild. Vad gör man för att belöna dess bedrift? Virkar ännu en magisk mössa, eller?
 

Vet du att detta är ett skott i rakt nedstigande led från mormor Stinas storasyster Sara? Hon gillade blommor.



Idag har jag enväldigt bestämt att nygrabben ska heta Allan.

Puch å karm

Allan Edwall och Allan Lundwall. Why not. Virka hellre en mössa till katten, med hål för öronen och knytband under hakan. Satan vad förvånad han skulle bli.

Hej Lena, jag har syskonet till din blomma som alltså härstammar från min mamma Sara (1914-1986) Är själv väldigt slarvig med blommor, det är säkert därför den finns kvar än!

Clary: Coolt att jag har en sån åldrad växt. Faktum är att den växer så det knakar, samtidigt som den i perioder ser väldigt uppgiven ut. Har planterat halva växten i en ny kruka och nu har det kommit ännu ett skott! Precis som du misstänker jag att den är lite sadomachosistiskt lagd och trivs när man plågar den...



Nina: Bra idé! Föräldrarnas katt har det för bra. Med en magisk mössa skulle den minsann lära sig att uppskatta det... Vete tusan om jag inte skulle virka en mössa till blomman också...