lenan

Jag måste nog tvinga mig själv att tänka annorlunda. Att vara en grinande ångestvarelse förbättrar knappast min situation. Kanske är det en bonus att veta vad man ska dö av? Bättre än att tro att man ska bli 120 år och så blir man istället vips överkörd av en buss, får hjärtinfarkt på toan med brallorna nere, etc…

Kanske är det till och med sunt tvingas vara mer noga med att leva i varje ögonblick. Att verkligen gotta sig i nuet, istället för att alltid tänka på ”sen”? Ingen människa har ju egentligen något annat än sitt nu, trots att alla hela tiden intecknar sitt ”sedan”…

Man kanske till och med kan använda detta dödshot till något som är bra för sina medmänniskor? Som att linda sprängämnen omkring midjan och knalla upp på Försäkringskassan? Det vore ju äntligen en konstruktiv självmordsbombning, som t ex skulle kunna få fart på debatten om de nya försämrade sjukersättningsreglerna. ;-)

(OBS, kära anti-terrorist-spanare, som kanske bevakar allt som skrivs på Internet: Det föregående var alltså ett skämt, så att storma min lägenhet är totalt meningslöst. Jag är enbart en relativt vänlig och flintskallig dam i sina värsta år, som föredrar svindyra nyårsraketer framför hemmagjorda smällare av konstgödsel.) 

Finns det fler fördelar med en tidig död? Tja, jag slipper pensionsspara och göda hela den här kvartalsekonomiska idiotekonomin, där mitt ”sparande” ändå bara minskar varje år, eftersom finansputtarna måste få sina bonusar. Äldre än 58 lär jag inte bli. Lika bra det! Carema har gjort mig mycket skeptisk till hela ålderdomsgrejen. Och jag hinner destruera gamla löjliga kärleksbrev och andra genanta ägodelar, vilket den som ”överraskningsdör” förmodligen aldrig kommer på tanken att göra.

Kort sagt, min situation och vardag är ganska jobbig just nu. Men kanske inte helt utan fördelar – om jag lyckas fortsätta tänka på det här alternativa sättet!? Jag får helt enkelt försöka minnas vad min rara bilskollärare alltid sa till mig. ”Se möjligheterna Lena, se möjligheterna!” Och så gjorde jag det och sneddade över refuger och cykelvägar. Han var inte rädd om sitt liv, han…