Stånk samt stön
Jahaja. Trots stånk, stön och gnissel från minsta skelettbit i denna kropp, har jag lyckats ta ett varmt bad. Härligt! Tänk, vilken pensionärsvarelse jag blivit…
Jag har också börjat fundera kring fler lösningar på sjukdomen. I fredags hämtade jag ut mina journaler med baktanken att jag ska översätta dem och skicka runt till specialister i Europa, för att se om det finns någon som kan, vill eller vågar försöka bota denna kroniska cancer. Det måste ju finnas någon, någonstans på denna planet, med en egen eller ny och smart metod. Peppar-peppar. Jag vägrar att acceptera ”kronisk”. Cancereländet ska bort ur min kropp. Så är det bara.
För övrigt fantiserar jag om vad man ska ha sig till. Alltså inte det man MÅSTE göra och inte det folk tycker att man BORDE göra, utan helt inifrån mig själv – vad vill JAG? Hur ser min drömtillvaro ut? Läskigt nog har jag ingen aning! Tror inte jag har existerat utifrån min egen lust de senaste 20 åren. Hela tillvaron har gått åt till försörjning, planering, utbildning inför ett ”sedan” som tydligen inte finns. Känns ju snopet…
Men nu. Allt som var viktigt för mig förut finns inte längre på kartan. Ärligt talat, jag struntar i hur det går i en viss TV-serie, vem som fått mest kvarskatt, eller hur jobbigt det är för glutenallergiker. Inget illa ment, men det lockar mig noll att veta mera om sådant, numera.
Däremot märker jag att det känns skönt inombords i solen. I naturen. När jag ser blad, grenar, mossa, berg och en liten smältande fors av vatten någonstans. Att andas är skönt. Sova. Tillåta sig tänka utan avbrott från stressande petitesser. Att lyssna på fåglarna och se saker växa. Och jag som trodde jag var en power-puff-pingla! Vem är jag, egentligen?
Mycket klokt med att få ut dina journaler, ta kontakt med specialister runt i världen, det kan bli riktigt bra. Vet du vad jag tror man slösar mesta tiden åt i livet? Jo, jag tror att det är så här (i alla fall stämmer det på mig), men försöker vara så många som möjligt till lags samtidigt som man ska göra ett bra jobb, ha en bra social samvaro o s v. Vem lurar man? Sedan har man dom människorna som alltid i sina löne-, medarbetarsamtal som säger att jag är "bara rak och ärlig", det är ju dessa människor som skäller skallen av andra.
Du är en power-puff-pingla!
Kramiz
Jag vet vem du är: Favorit-Lenan! :-) Och numera med ett förståndigare fokus än de flesta av oss..... Naturen och ens egen plats där t.ex.
Hmmm...med tanke på att Nobelpriset ges ut just i Sverige...så..tänk om du skulle kontakta dem, för att få något register över riktigt bra forskare och läkare? För det är klart att det finns någon i världen som forskar om just din variant av cancer!
Love you, Trudelutt
