Det papperslösa kontoret

Det var 1995 jag första gången skrev en reklamtext som handlade om det papperslösa kontoret. Har för mig att min uppdragsgivare var Tieto Enator. Enligt resonemanget var datorerna så fantastiska att folk inom några decennier skulle klia sig i huvudet och undra vad i hela friden en pärm var för något. Så rejält och pinsamt fel vi hade! Datorn har snarare förvandlats ett informationssökningsverktyg och tack vare printern finns det väl fler ”viktiga papper” än någonsin förr både på kontor och hemma hos folk. Kort sagt, jag är en sketen spåman.

Å andra sidan tar jag rakryggat mitt straff för att ha skrivit ljugiga reklampåståenden, genom att faktiskt gräva igenom och rensa i mina egna pappershögar. Oj, vad jag hittar mycket konstigt, sorgligt och bra papper som jag sparat. Vissa papper gör mig nostalgisk. Som t ex ett programblad för Die Klaviertrio Würtzburg som spelade Dvorak och Smetana på Monbijou-bron utanför Bode-Museet mitt i Berlin MItte förra sommaren. Brorsan och jag hamnade där av en slump, kom helt av oss i våra middagsplaner och blev länge stående, lyssnande i solnedgången som speglade sig i Spree. Det var en vacker kväll!

Andra papper gör mig arg. Till exempel all min årliga revväxling med Skattekontorets Nathalie Engman som aldrig tycker att jag får göra avdrag för resor till arbetet. Skit samma att jag jobbat i Östergötland och mestadels bott i Stockholm. Jag har inga kvitton och Nathalie vill varje år att jag skickar in allihopa! Men när det kommer till kvitton är jag otroligt papperslös av mig. Jag hatar de där vaxiga små papperslapparna som får plånboken att spricka och dessutom har blekts oläsliga om man väl behöver dem för att byta något felköp. Det skiter Nathalie i. Hon ska ha ALLA kvitton. Varje år.

Att jag skickat utdrag från mitt OKQ8-kort fungerar inte som bevis för att jag tankat. Enligt Nathalie finns det så mycket annat att köpa på en bensinstation att jag mycket väl kan ha köpt hammockar, klotgrillar och björkved, istället för att ha tankat upp pengarna. Suck. Vi brukar brevväxla om det hela från att jag skickat in deklarationen på vårkanten till i slutet av hösten när Nathalie som vanligt tar ett beslut om att jag ljuger om mina veckoresor mellan bostaden i Stockholm och arbetet i Östergötland. Trots att jag skickat både anställningsbevis, lönespecar, personbevis och bevis för att jag bor och är skriven i Stockholm. Kanske tror Nathalie att jag cyklar mellan adresserna? Ja, jag vet inte, men hur som helst är hon helt säker på att jag inte använder min bil iallafall. Usch, det är den typ av papper jag borde slänga. Papper man bara blir arg av…

Ett annat papper som gör mig arg är ett exempel på det som min polare Erik kallar för ”Primärvårdsfiltret”. I somras, när min cancer troligtvis startade, var jag jättesjuk i två månader. Hostade som en tbc-patient, hade feber och ont i kroppen. Nu hittar jag papprena på akutbesöket hos Nyköpings lasarett – det är absolut inget fel på mig någonstans – säger dem när jag spenderar en halvdag hos dem i juni. I juli får jag en remiss av husläkaren till medicinsk röntgen hos Familjeläkargruppen på Odenplan. Även dessa medicinska överdängare mäter, klämmer, röntgar och skriver ”Hjärtat har normal storlek och form. Ingen lungvenstas. Inga patologiska förändringar i lungparenkym, hili eller pleurarum. Ingen dislocerad revbensfraktur påvisad.”

Jag hajar ingenting. Primärvårdsfiltret ska hjälpa en väldigt sjuk tjej. En undersökning visar inget fel, men tjejen är fortfarande sjuk. Då släpper primärvårdsfiltret! Istället för att leta tills man hittar felet, vilket i mitt fall var och är en aggressiv trippelnegativ bröstcancer med bamsetumörer, så hälsar man bara att hjärta och lungor ser normala ut. Jaha? Men jag var och är ju fortfarande sjuk?! Jag misstänker att alla dessa primärvårdsmänniskor faktiskt gör mer nytta än skada. Det borde inte heta familjeläkare. Familjelekare är ett mer passade namn.

Och vad var det för klen röntgen de gjorde hos primärvården? Ett par månader sedan röntgades jag på KS, som upptäckte sådana frakturer på mina revben att jag fick frågan om jag hade blivit misshandlad! Men detta hade jag bara blivit emotionellt, vilket många andra papper påminner mig om. Kärleksmeddelanden, ursäkter och löften från mitt ex. Kastas eller sparas?  

   


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0