Kaplunk
Man måste hålla igång. Träna, ta hand om kondition och stävja trivselfläsket. Till dagens blodprovstagning tog jag därför cykeln i solens sken. Typ 5-6 km fram och tillbaka, från mig till KS i Solna.
Oj vad fort det gick. Vilken fart och kläm! Ungefär som en manet som kör sparkstötting...
När jag kom tillbaks hem svimmade jag på köksgolvet! Kaplunk, bara. Och sedan fick jag näsblod. Verkligen skönt att vara i en sådan veritabel toppform…
amenå lilla damen måste vara rädd om sig! cykla gärna men försök inte tävla med cykelbuden! för övrigt anser jag att bloggformen är din bästa gren. makalöst vilken produktion! kram
Ingen fara med cykelbuden. Min cykelhastighet skulle ha fått en normal rullatortant att se ut som en oljad blixt i jämförelse. Ändå tog jag verkligen i! :-( Det är otroligt trist att vara ett levande vrak.
Var rädd om dig vännen, vet lite om cellgifternas effekt, inte för alla men för en del.
Kram
Kan inte svimningsvurpan vara bevis nog till skattemänniskan att du INTE kan ha cyklat till och från Linköping i flera års tid?