P-shit!
Nu hände det igen! Så här skrev jag för ett tag sedan: För övrigt undrar jag varför det alltid dyker upp en ful karlakarl och gestikulerar och skriker instruktioner när jag ska fickparkera? Om jag njöt av ett sådant spektakel så skulle jag ha gift mig. Men nu är det så att jag är en fri kvinna, så ta era vrål, pekningar och primitiva signaler och stoppa upp där solen inte skiner! Det är nämligen inte ett dugg hjälpsamt. Bara irriterande! Och vilken kvinna skulle komma undan med att icke ombedd erbjuda en man samma tjänst?
Jag skjutsade hem min polare Börje och skulle fickparkera utanför hennes adress för att få en kopp kaffe. (Ja, Börje är faktiskt en hon. Smeknamnet kommer sig av att vi i unga år oftast identifierade oss mer med exempelvis hockeyproffs än som väna, späda och spröda små kvinnor.)
Det var jäkligt trångt mellan bilarna. Så trångt att jag beslöt mig för att köra ut och göra om inbackningen. Samtidigt upplyser jag vännen Börje om ovanstående. Att det alltid brukar dyka upp en karlakarl och dirigera mig när jag ska fickparkera. Va, säger vännen Börje skeptiskt. Och i samma ögonblick stannar en bil bakom mig, varpå föraren springer ut och börjar leka trafikpolis!!! Jag öppnar dörren, tackar artigt men förklarar att hjälpen inte hjälper, eftersom det helt enkelt är för trångt mellan bilarna. Otroligt, hur står du ut, undrar Börje när jag stängt dörren.
Det gör jag inte. Men hur tusan får man denna magiska hjälpsamhet att upphöra?
När jag körde hem igen och skulle fickparkera utanför mig hände det nästan igen. Men snubben gav sig och lommade förskräckt iväg i oförättat dirigentärende pga knallen när jag av irritation backade sönder strålkastarrengöringsmackapären på min egen bil. Ha, där fick han! Det var det värt… Och tack och lov för kontaktlim.
Hm, jag tror faktiskt det där är ett av de sämre raggningsknepen som finns beskrivna i den utomordentligt patetiska boken "Spelet".
Beteendet är dessvärre obotligt för alla oss män.
På med lösskägget så får du nog vara ifred.
Tack för tänkvärda kommentarer. Hoppas de inte stämmer. Jag vill så gärna tro att folk är mer människor och själar än sina kön.
Ojrå!
Jag brukar göra sådär! Alltså om jag ser nån förare som håller på att joxa sig in i en bilrad och verkar ha svårt att få till den rätta knycken/vinkeln, då hjälper jag gärna till och pekar. Jag har tänkt att det är ungefär som att hålla upp en dörr eller hjälpa nån med växelpengar eller så.
På motsvarande vis skickar jag ibland ut nåt barn att stå på trottoaren och hjälpa till med ögonmåttandet när jag själv ska fickparkera. Det tycker de är roligt, och de är flickor ju. Finns det hopp då?
Jag hade inte tänkt på att det kunde uppfattas som besserwissrigt att vilja hjälpa till, men så är jag heller ingen självgod gubbe.
En kompis som är polis har lärt mig ett bra knep: när man har gjort första delen av inbackningen och ser halva reg-skylten på bilen bakom, då börjar man ratta tillbaka. Annars är ju uppsikt medelst reflekterande skyltfönster det bästa tipset, men det funkar ju bara i stan.
Fast egentligen vet jag ju att du kan parkera.
Vore lite kul att se vad som skulle hända om man hade registreringskylt "HEN666"?
Trudelutt
Ja det kan ju vara bra med guidning i vissa lägen. Men om gudiaren ifråga bara ser hur utrymmet ser ut på ena sidan av bilen så tycker jag att han/hon/hen gör sig löjlig i relation till föraren, eftersom jag har bättre koll både framåt och bakåt. Problemet/fenomenet är väl inte så hemskt egentligen. Bara märkligt att just jag drabbas hela tiden! Som dessutom brukar svara på guidningen genom att dra ner mungiporna, släppa ratten, sucka och blänga surt. Vilket gåtfullt nog inte minskar guidarens frenetiska instruktionsaktivitet!!! Jag är en miffomagnet...
