lenan

Jag gräver vidare i mina gamla pappershögar. Det är mycket pinsamma små berättelser jag skrivit. Dikter, aldrig postade kärleksbrev, dagböcker… Ibland får jag gåshud av att möta tankarna från en 30 år yngre version av mig själv. Det är som om jag var en fågelunge som satt i boet och drömde men aldrig riktigt flög iväg. Har slängt åtminstone tio kassar fulla med pinsamma tankar, texter och skisser.

Hur som helst gjorde jag just ett historiskt fynd. Bland alla refuseringsbrev jag lyckats få genom åren hittar jag ett från den legendariska Ebbe Carlsson! Känd vivör, AIDS-patient, minglare, konspirationsteoretiker och Palemordsspanare. Fast mitt brev måste Ebbe ha skickats innan hela Palmegrejen bröt ut efter 1986. För enligt Wikipedia var Ebbe på Tidens förlag mellan 1980 och 1985. Här är brevet. Hoppas det syns - det var lite svårt att scanna in:




Undrar var det var för trevlig text jag hade skickat honom? Sannolikt någon av alla mina deprimerande fjortisdikter. Stackars honom. Usch, jag skäms postumt!

Jag hittade dock ett undantag. En dikt som inte är helt sketen. Helt klart influerad av den tidens punkiga jovisst-alla-kan-idealism:

Såg en gammal tant
Skrattade
Såg vad hon gjorde
Satte mig
Tittade
Försökte stoppa ner
En stor mager hund
I en bag
Alltid ett ben ute
Tanten ger sig inte
Hunden ska vara i väskan
Skrattade
Lika dumt som att försöka
stoppa tillbaka en nyfödd. 

Eller hm, Ebbe hade kanske rätt iallafall...