lenan

Jahaja. Hallen och vardagsrummet har delvis varit blockeradesedan i juli, pga min uppgivenhet efter min separation och flytt ifrån en notoriskt opålitlig fästman. Men nu har det hänt: Jag har äntligen försökt packa upp och sortera mina skor! Så jag har slängt bort en del. Sedan åkte två fulla blåa IKEA-kassar ner i källarförrådet. Och likt förbaskat är det smäckfullt med skor i garderoben, i mitt extrakromosomstora skoställ i hallen och i min lilla ”Walk in closet”. Hyllorna ser om inte spyfärdiga, så i alla fall proppmätta ut av skor. Hur gick det till? Jag tvingades ju slänga 3 flyttkartonger skor för 10 år sedan. Och likt förbaskat är det lika många nu. Eller fler om sanningen måste klämmas fram... Varför har jag inte hjärta att slänga särskilt många nu? Jag använder dem ju nästan aldrig. Hela skoproblematiken måste nog hamna som nr 2 på listan över de kroniska sjukdomar som jag lider av.

Ett annat sjukt beteende är den reaktion som folk tydligen fick av att se hår i en kvinnas armhåla under Melodifestivalen. Helt bollo! Så här rapporterade Aftonbladet om det hela:

”Glädjen i Globen när Loreen vann i Melodifestivalen i lördags var total. Kamerorna svepte över publiken som vinkade med ballonger. En kvinna med armarna i luften och lycka skrivet i ansiktet flimrade förbi i tv-rutan. En stund senare har någon gjort en skärmdump på bilden och lagt upp det på sin Facebook. Kvinnan vevar med armarna - och visar samtidigt sin orakade armhåla. Timmar senare hade tusentals användare uttryckt sin avsky över kroppsbehåringen.”

Hahaha! Ja, visst kan man tycka att det är patetiskt att Aftonbladet överhuvudtaget rapporterar om en sådan här händelse när det finns så mycket fler större och viktigare nyheter att skriva om. Men ännu mer patetiskt och vidrigt är det faktiskt med de reaktioner som tidningen rapporterar om.

Sedan när blev det ett krav att kvinnor måste raka armhålorna? Hur kan det vara så tabu? De flesta unga grabbar bär ju fortfarande de här trist extremt nerhasade byxorna, som tyvärr exponerar hela Daimkrysset på dem när de går och sedan tvingar omgivningen att se rakt in i mörkaste Mumindalen om de till råga på allt böjer sig ner. Så hur kan kvinnlig kroppsbehåring i armhålan vara så motbjudande i jämförelse? Mode, moral och trender är spännande. Det säger någonting om tiden vi lever i – men vad säger just denna hårskräck? Tål att mediteras över…

Som cellgiftsbehandlad och därmed ofrivilligt berövad merparten av min kroppsbehåring (utom i näsan och på vaderna – grrrr!) ser jag för egen del fram emot att få rejäla buskar överallt. Jag är de facto nästan avundsjuk på damen med ekorren under armen!

Över till något helt annat: Fytusan vilket bra musikprogram trummisen i Sahara Hotnights gör på Utbildningsradion! Hon åker runt i världen och undersöker bakgrunden till hur olika ”sound” har kommit till.

Programmet heter ”Låtarna som förändrade musiken” och nästan alla avsnitt finns att se på urplay.se. Motown-avsnittet från Detroit var t ex superbra. Det enda jag retat mig på hittills var gårdagens avsnitt, som finns här: http://urplay.se/166703 och då är Jossan i Sverige.

Hon säger att ett band som heter Possessed myntade den hårdrocksgren som kallas Metal. Men som alltid tycker jag nog att min favoritfarbror Gary Numan måste uppmärksammas, eftersom han använde uttrycket långt tidigare. När hårdrockpojkarna fortfarande luktade stjärtpuder och gick i blöjor hade Numan en låt som hette så och den kan du njuta av här: http://www.youtube.com/watch?v=wtbqFNxIHyI&feature=related

Nu drar jag till Radiumhemmet på cellgiftskur. Harebra!