Vadå "kund"?

Idag tänker jag skälla lite på den ekonomiska diktatur vi tyvärr numera lever i. Som ord- och reklammänniska förstår jag mig nämligen inte på alltsammans pga dess komplett ologiska resonemang.

Exempelvis vet alla affärsintresserade att sk mellanhänder är ett bra sätt att fördyra en tjänst eller produkts slutpris. Samtidigt väljer högerpolitikerna, som påstår sig försvara affärsvärldens ideal, alltid att köpa tjänster och produkter från myriaders underleverantörer, än av en stor och välkoordinerad statlig leverantör. Det blir alltså fler mellanhänder och dyrare slutpris, vilket bevisas av t ex väg- och järnvägsunderhållet som idag är utlagt på tusentals underleverantörer, som pga sina låga priser inte anser sig behöva ta något ansvar på tjänsternas kvalitet. Det är lika konstigt som ologiskt.

Samma sak med pensionsförsäkringar. Alltsedan detta med centralt administrerad pension idiotförklarades till förmån för olika individuella pensionsförsäkringar, så har en myriad mellanhänder tillkommit. Alla ska ha sin del av kakan och efter att ha pensionssparat privat sedan 90-talet och betalat olika förvaltningsavgifter för det, så är det skrattretande lite kvar till mig.

Varför har all grundtrygghet gjorts om till ett stort pyramidspelslotteri? Vad är finessen med det?

Själv blir jag galen av ilska av att Försäkringskassan numera kallar dig och mig för sina ”kunder”. Hur i hela friden kan vi vara det? De förvaltar ju bara de skattepengar som vi betalat i syfte att få extra stöd i form av socialförsäkringar när vi behöver det! Alltså är vi snarare Försäkringskassans UPPDRAGSGIVARE än deras kunder.

Dagens Sverige gör mig ofta förbannad eller olustig till mods. Det verkar som om det är meningen att vi alla ska acceptera att någons ekonomiska vinst alltid är viktigare än det humana samhälle Sverige brukade vara, förr i tiden. Varför tolererar vi det?

Ytterligare ologiska idéer i ekonomins diktatur är att den fria marknaden ska ge mer konkurrens som leder till att vi får billigare tjänster och produkter, vilket i sin tur garanterar valfrihet. Men vem har någon nytta av det? För en annan sanning i ekonomins diktatur är ju som bekant att man får precis det man betalar för. Och vad är det för valfrihet att den som har minst pengar ska få sämst valuta för dem? Vem fan vill ha skräp? Det är banne mig inte vad man kan kalla ett ”val” att tvingas nöja sig med skräp, därför att anständig kvalitet fördyrats så mycket att alla inte har råd med den. Ingen vill egentligen behöva handla på Liedl, men alla har inte råd att låta bli. Det är skandal!


Kommentarer
Postat av: Erik

Japp. Jag har haft en pensionsförsäkring hos klåparna på Skandia sen tidigt 90-tal. Där finns idag mindre pengar än jag har betalat in. Skulle ha använt pengarna till vin istället.

2012-06-09 @ 19:21:39
Postat av: Lena

Jag har också ett par sådana plundrade pensionsförsäkringar. Man blir jävligt förbannad eftersom alla dessa bonus- och roffaräckel till råga på allt kallas "den nya överklassen" eftersom de anser att de inte ärvt, utan tjänat ihop sina pengar. Vilket är skitsnack. Om man inte räknar tjyv och svindelri som ett jobb förstås.

2012-06-09 @ 21:17:33
Postat av: Louise

Samma Skandiaskit här sedan -90. Och den går inte att avsluta heller! Livstids välgörenhet från min sida, vilket jag inte fattade när jag tog försäkringen 1990.

Lidl kan man däremot tolka på olika sätt. Betraktas även i Tyskland med förakt, kanske ännu mer än här.

I min privata värld är det dock paradiset för oss återvändande Tysklandssvenskar:-))) Mjölken är t.o.m. godare än den svenska;)

2012-06-10 @ 21:21:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0