28 år försenad post till Anette Svensson

Hej Anette! När jag röjde bland alla mina gamla papper hittade jag just ett vykort som jag glömde att posta till dig, min gamla barndomsbästis. Det här var våren 1984 och du bodde fortfarande på Hjortronvägen i Linköping, tror jag. I alla fall står det den adressen på vykortet. Här är den jättefina framsidan, varsågod.



Jag hade varit på klassresa till Berlin. Vi bodde på pensionat på Kudam och jag delade rum med några tjejer. Jag minns att det inte var så kul. Någon spydde i duschen en kväll. Om själva stan minns jag mest att jag, förutom en tallrik carbonara, inte hade råd att köpa något. Överdådet på KaDeWe, Kaufhaus des Westens, var bara irriterande. Uttråkade feta tyska pensionärer som drack champagne mitt i shoppingen och hävde ostron, var ju inte direkt överensstämmande med en tonårings bild av lyx eller avundsvärda privilegier på 80-talet. Klädmodet var dessutom skrattframkallande på båda sidorna av muren, så det var väl inte så att man plågades av att inte kunna handla något.

De flesta av mina resekamrater hamnade på turistfälle-discot Eden på nätterna. Själv träffade jag en kille från Bremerhaven som jag gick på långpromenad med en av dessa vårkvällar. Oj, vad vi gick. Gick, gick och gick. Och han babblade, men min gymnasietyska räckte inte så långt att jag minns att jag fattade något av allt han sa. Så jag log och kedjerökte ett paket Rote Händel som jag hade köpt i en automat på någon husvägg. Och så gick vi. Gick, gick och gick. Jag fick skavsår i mina nya snygga lejongula mocka-boots. Töntigast av allt: När jag bestämde mig att det fick vara nog med gåendet och sa ajöss till grabben, så kramades vi och då kände jag hur det gick för honom i brallan! Jag minns att jag skämdes å hans vägnar, tyckte att det var äckligt, samtidigt som jag också blev chockad. Varför smetade han ner sig själv? Vi hade ju inte ens hånglat! Han hette William och skrev sedan brev som jag aldrig svarade på i flera år efteråt. Vilken sjukt livlig fantasi, att kunna krama sig till en orgasm? Usch. Grabben var sannolikt överkänslig eller galen. Jag sprang hela vägen tillbaks hem till pensionatet.

Dagen efter fick vi åka in till Öst-Berlin. Vi föstes som boskap i kö upp till TV-tornet på Alexanderplatz och fick oätligt äcklig mat däruppe. Allting var grått, trasigt, stelt eller draperat med röda flaggor och banderoller. ”Arbeta mera, Karl Marx-året 1984” stod det. Att vara som i en svartvit TV-värld var både själsligt renande och lite skrämmande. Värst var alla kontrollpersoner, poliser och myndighetspersoner. Samt alla vanliga människor som uttryckslöst bara fogade sig. Som betedde sig som om deras verklighet var normal.

När jag satt och fikade vid Welt-Uhr kom det en ful snubbe och ville köpa mina boots! Det verkade sjukt. Jag sa nej. Det fanns ändå ingenting, förutom hemgjorda mintgodisar av negerkysstyp, att köpa för de östtyska pengarna som var lika lätta som kapsyler. Jag minns att jag var imponerad av att se ett SS-knyckigt vaktavbyte någonstans på Under den Linden och sen gick jag på konstmuseum och såg alla egyptiska konstskatter som tyskarna har knyckt genom åren. Hur som helst. Mitt i allt detta köpte jag ovanstående vykort till dig, Annette och på baksidan står följande meddelande:

Hej. Nu är jag faktiskt i Berlin. Kortet är ifrån öst. Jag måste berätta sedan om hur det var där, annars knycker de kanske kortet i tullen. Väst är iallafall ösa, men alla killar är fula så man ryser. Typisk stadsstad. Lika exotisk som Stockholm. Nåja… Lena

Jag hajar faktiskt ingenting! Här bor jag mitt på Kudam i samma spännande och delade Berlin som fick Iggy Pop och David Bowie att explodera i innovativ musikalisk kreativitet och mitt omdöme är att det är lika exotiskt som Stockholm?!? Hjälp! Vem är jag egentligen? Och vad betyder stadstad samt ”ösa”? Så skönt att man inte längre är så där… ung. Nåväl, nu fick du äntligen ditt vykort i alla fall, Anette.

Hälsningar från DDR.

 

 

 

    


Kommentarer
Postat av: far

Du knäcker mig med dina iskalla betraktelser och jag blir så glad att någon ser och beskriver sånt som är åt helvete. Jag var där åkande motorcykel 1987. Det jag såg var helvetets förgårdar. Lite inlindat kanske. Bra att Anette fick sitt vykort.

2012-03-23 @ 19:13:24
Postat av: Nils

Tala inte illa om DDR.

2012-03-23 @ 20:29:11
Postat av: Lena

DDR var ett coolt hak. På sätt och vis. Utom för dem som inte fick åka därifrån kanske...

2012-03-23 @ 22:37:50
Postat av: anette

Hej!

Tack för kortet!!

Jag var själv i Berlin i början av 90-talet med min SYV-klassfrån lärarhögskolan.då var muren borta.Men vi kunde köpa coola komunistknappar tex Berlin kändes som ett jättesödermalm,men studievägledarna där var beetendevetare och strama paranta ryska kvinnor som skulle matcha in folk på rätt väg..jodå1984 tror jag bodde på Gotlandsgatan faktiskt så då hade det blivit eftersänt..brevet

Anette

2012-03-24 @ 19:05:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0