Glad dag
Jag har tagit det lugnt. Både med bloggandet och med livstempot ett par dagar. Är så himla trött i kropp och knopp av TAC-cellgiftet. Drömmer om att ha en jordplätt och en egen liten stuga att vistas i. Men priserna är skrattretande, tycker jag. Typ en kvarts eller en halv miljon för en kolonistuga med utedass?!? Nä… Då är det ju nästan bättre att jag piratodlar en plätt i Tegnerlunden…
Grejen är bara att jag tycker så mycket om när koltrastarna börjar sjunga nattliga operetter, solen blir varm och jorden börjar dofta växtlighet, istället för lera. Då vill man liksom hylla fotosyntesen genom att plantera något.
Tänker på mina jobbarkompisar. Det är stora sparåtgärder på gång. Ett överdrivet byggprojekt har punkterat kassan, snott fokus och energi från kärnverksamheten och nu får de anställda betala genom minskad arbetstid och oro över sina jobb. Vad fel det kan bli! Och vad tråkigt att personalen inte har någon representant i ledningen, via t ex en fackklubb, så att de kan lägga in ett veto mot storvulna initiativ. Jag menar, först kommer ju jobbet, uppgifterna och inkomsterna. Ingen i hela världen blir ju lyckligare av att det finns en balkong på jobbet, om den kostat kollegerna deras anställning...
Jaja. Själv är jag mest trött på att vakna med näsblod varje morgon. Nu måste jag åka iväg och ta blodprov. Ha en glad dag!
Men jösses, hur kunde det byggprojektet bli av? Vad är det för arbetsplats? Och vad var det dom ställde till med egentligen?
Ja, det är väl som överallt i samhället nuförtiden: De glada spenderbyxorna är reserverade för en enda person. De trånga skuldbyxorna förväntas däremot samtliga anställda bära lika solidariskt.
"Det är väl så överallt i samhället nu för tiden". Är nog så, kanske mer än man vet.
