lenan

Jan Guillou skrev jäkligt bra i Aftonbladets nätupplaga i helgen, om att vårdföretaget Attendos VDHenrik Borelius (som jävigt nog också anlitas av regeringen som rådgivare i vårdfrågor) kommer att tjäna en halv miljard kronor när företaget nu säljs. Harreguuu! Det är ju lika surrealistiskt som utrikesministerns oljefläckade affärer i Afrika...

Det är både komiskt och tragiskt att läsa i tidningarna om alla privata vårdbolag, vars affärsidéer snarare är att göra vinst, än att ge bra vård. Ännu värre är det dock med folk som reagerar på detta genom att säga ”Jamen, är den kommunala vården så mycket bättre då?”

Med en sådan fråga tycker jag att man har glömt/förträngt bakgrunden. För hela det privatiseringsvansinne som Sverige drabbats av under de senaste 20 åren, byggde ju på argumentet att privatägda företag skulle öka kvaliteten och valfriheten! 

Med privatägda Carema, Attendo Care m.fl. har vi fått facit, svart på vitt. Privatiseringsivern bygger på en ideologi som inte funkar i verkligheten. Den är lika utopiskt naiv som sin ideologiska motsats i gammal Sovjetkommunism. Sjukvård, utbildning, åldringsvård etc blir ALDRIG bra när verksamheterna bedrivs enligt samma värderingar och principer som Mc Donalds eller Disney World!

Att torka bajs MÅSTE få handla om hur man mest hygieniskt, med minst obehag och största värdighet rengör en annan människas mest privata kroppsdelar. ALDRIG om hur det snabbast och billigast blir utfört i syfte att tjäna maximalt med pengar på proceduren! Och att välja mellan fler dåliga alternativ, eftersom få har råd med det bästa, vad i helskotta är det för slags valfrihet?

Värst av allt, vad har privatiseringen gjort med den äldrevårdsapparat vi hade innan? Det var kanske inte helt perfekt, men folk som jobbade inom vård och omsorg hade sundare fokus. Istället för att tävla om vem som kunde spara mest och göra av med minst antal blöjor, så visste de allt om gamlingar, liggsår och äldrevård. Dessutom stannade skattepengarna kvar i Sverige och i verksamheten, istället för att förvandlas till ett par nolltaxerares förmögenheter. När jag tänker efter så finns det ingenting komiskt med alltsammans. Privatiseringen är enbart tragisk.