Själslig tsunami

Det är ett fantastiskt väder idag. Strålande solsken. Men jag är mulen inombords. Är så trött på att känna mig inträngd i ett hörn. Att vara tvungen. Att hantera gamla själsliga och praktiska ärr. Att sakna anledning att ha lust att ägna mig åt något helt annat. Något nytt och friskt.

Kunde inte sova inatt. Jag plågas av minnen och är arg på mig själv för de val jag gjort de senaste 5 åren. Hur kunde jag förlåta en människa som svek mig så totalt?  Även när han fortsatte ljuga och svek igen? Hur kunde jag leva i en vardag som enbart utgick från hans behov? Och varför vaknar jag så ofta med en enda tanke i huvudet – att jag hatar?

Jag är inte intresserad av hat. Har aldrig ansett att det är en människovärdig eller produktiv känsla. Snarare något som djur tvingas syssla med, eftersom deras primitiva tillvaro handlar om mat och överlevnad, minut för minut. Ändå tar sig tydligen denna vidriga känsla in i mig när jag sover, så att jag måste starta dagen med att tänka tankarna rena från hat när jag vaknar. Hur blir man fri från sådant?

Han fortsätter att leka med människor. Ansvarslös och njutningslysten, som en katt som leker ihjäl möss. Det kostade mig min hälsa och min framtid. Kan jag någonsin förlåta mig själv för att jag utsatte mig för allt det där?


Kommentarer
Postat av: Britt-Mari

Läser det du skriver, tar in det men kan inte formulera ett vettigt svar mer än att du ska "förlåta" dig själv för valet du gjorde med mannen. Kvinnor har oftast mer tålamod, är mer förstående, mer lyssnande och mer förlåtande, ligger nog i "urmodersnaturen" tror jag. Det är det som gör att vi ibland "ramlar omkull" känslomässigt och "tar stryk". Fan vad dumma vi kan vara ibland ändå när vi värnar om.



Hut går hem heter det och det är jag mycket övertygad om att det gör, det är bara lite synd att man kanske inte alltid får vara med när det gör det.



Ger dig omtanke och skickar mental kraft till dig



Kram

2012-03-07 @ 18:18:29
Postat av: Charlotte

Fan vad jobbigt! Men du måste förlåta dig själv. Du har inte gjort något fel. Ta dig själv i hampan nu och förlåt dig själv! Bums! Du är näppe den första att bli kär och pga det lita på den du är kär i. Kärlek får oss att göra felbedömingar. Så är det. Men försök att inte låta dom tankarna ta överhanden. Njut nu istället av naturen och den ankommande våren och ta vara på de bra dagarna mellan behandlingarna. Försök skita i honom , även om det är svårt. Jag förstår att du måste vara jättejättearg. Om du är bitter på att han tagit mycket av din tid innan, så låt honom för tusan inte ta av din tid nu. En energitjuv utan dess like! Innan du somnar så lägger du (lite new age-igt)all ilska(den du är arg på ) i ena handen, stirra på den riktigt ondskefullt och skrik gärna åt den att dra dit pepparn växer och att låta dig vara och få sova ifred. Max i tio minuter ( annars kanske grannarna ringer polisen:-) ). Sen kan du somna. Det funkar för indianerna.

Lägg all kraft och energi du har mellan behandlingarna på att göra det du tycker om och har lust med. Bry dig bara om DIG! Du är faktiskt värd det! Är det dags för nummer tre av TAC snart? Massa starka kramar från en indian till en annan...

2012-03-07 @ 22:35:59
Postat av: Charlotte

Hur är det med halsen förresten? Men du, får inte du en antibiotikakur vid varje TAC-behandling? Det fick jag.

2012-03-07 @ 22:41:42
Postat av: Lenan

Tack Britt-Mari och Charlotte. Vad fint och klokt ni skriver! Det är bara så himla svårt att nollställa skallen. Att sluta älta det ofattbara och lägga av med att klandra sig själv. Men jag jobbar på det!



Antibiotika låter ju klokt. Men jag har bara fått en Nevlastaspruta (stavas kanske inte så?)dagen efter varje behandling för att hjälpa immunfölrsvaret, samt order att hålla mig undan alla tänkbara smittkällor. Nästa onsdag är det dags igen...

2012-03-07 @ 23:51:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0