lenan

Jag har förstått att det undras lite över min hälsa. Under omständigheterna hyfsat. Men ingen av läkemedlen jag får verkar hjälpa ordentligt. Detta är läget:

• Vänster arm och hand är jättesvullna pga lymfödem. Handen ser oftast ut som en arg krabba. Armen är dubbelt så stor som den bör vara och svider undertill, som om det brinner i den.

• Vänster nyckelben har slutat göra ont, tack och lov. Istället har jag ont i magen och i levern, där det tydligen är värsta metastaspartyt…

• Håret är på fallrepet. Jag har fått fyra centimeter nytt svartgrått hår, men det nya cellgiftet gör att det lossnar en rejäl tuss varje dag. Inte kul!

• Fler metastaser har poppat fram i vänster armhåla, i bröstet och längsmed sidan på bröstkorgen. Det gör ont. Kan inte sova på mage eller på vänster sida.

• Har fått också ont i vänstra ljumsken och det är svårt att stödja på vänster ben. Trillar därför ofta omkull när jag ska sätta på mig strumporna. Det känns ju ganska löjligt faktiskt.

Ja, alltsammans är trist, men förväntat med tanke på prognosen. Men jag föredrar att inte frossa i det. Jag tänker så här; livet är som poker. Man får spela med de kort man fått. Därför skriver jag hellre om omvärlden än det som händer med min kropp. Det finns redan så många ”sjukbloggar”, där folk dokumenterar varje detalj i sin väg mot graven, så jag behöver inte bidra med mitt elände. Det blir jag ju ändå varken gladare eller friskare av.

Däremot tycker jag att världen jag lever i är intressant. Lever man i en demokrati är det ju också ens förbannade skyldighet att bry sig om vad som händer omkring en. Ordet demokrati betyder folkstyre eller folkmakt. Folks engagemang i styrandet och maktutövandet är alltså grundförutsättningen för att ett samhälle ska vara verkligt demokratiskt!

Skulle dock inte vilja säga att jag sprider politisk propaganda, eftersom jag inte förespråkar något särskilt parti. Däremot kan jag tycka att det Sverige vi lever i idag, är en enda stor obehaglig propagandaapparat. Ta t ex tidningarna. 95% av dem är borgerliga, så vad är det för ”sanningar” de serverar oss? När TV-licensen nu ersätts av skatter riskerar vi också att få en ännu mer okritisk omvärldsrapportering, eftersom de som för tillfället har makten knappast kommer att storsatsa på Uppdrag Granskning och liknande undersökande TV-program, som sysslar med att tvätta politisk byk, oavsett vilket parti som skitat ner den.

Jag anser att samtliga etablerade svenska partierna numera trängs om att hoppa i samma galna och inhumana tunna, där pengar är det enda gemensamma värdesystemet. Politikerna har inga andra visioner än att roffa åt sig och behålla sina egna positioner. Därför ägnar de alltför mycket tid åt att kopiera samma menlösa rävspel som vi ser i amerikansk politik. Det är personvalsproblematiken, där varje intervju förvandlas till ett fredagsmysigt ”hemma-hos”-reportage, istället för att ge svar på vad och varför politikern ifråga driver olika frågor.

Ingen av dem tar därför någonsin något personligt ansvar för konsekvenserna av deras handlingar. Det är vidrigt, men tyvärr fakta. Som bevis kan vi ta Tillväxtverkets fd vd, som efter avslöjandet av hur groteskt mycket skattepengar hennes ”verk” spenderade på personalfester och representation, inte hade tillräckligt moralisk insikt för att krypa på sina knän och be Sveriges skattebetalare om ursäkt. Istället var hennes analys att verket ”måste bli bättre på att kommunicera” och därför använde hon ytterligare skattepengar för att upphandla en PR-byrå. Sådana saker är betydligt mer spännande än min bröstcancer, eftersom det är så oerhört mycket sjukare än vad jag någonsin kommer att bli…